Mittlandsskogen
Text uppdaterad: 2014-02-24
I mittlandsskogen på Öland finns en makalös artrikedom av växter och djur och ett historiskt arkiv i form av tusentals lämningar av järnåldersböndernas husgrunder, fägator och stenhägnader. Natur- & kulturmiljövärdena i mittlandsskogen är av internationell klass.
Mittlandsskogen
Mittlandsskogen som sträcker sig mellan Lenstad i söder och Köpingsvik i norr, är Europas största sammanhängande lövskogsområde nedanför fjällkedjan och här finns också Sveriges största hasselförekomst. Ädellövskogen i mittlandet utgörs i huvudsak av tre olika typer: hasselrik ekskog, ek/ask/almskog samt avenbokskog. Mittlandsskogen har till stor del uppkommit spontant efter att gamla slåtter- och betesmarker upphört att brukas ochlämnats att växa igen. Många trädbärande marker har dock en mycket lång tradition. Mittlandets slåtter- och betesmarker brukades från järnåldern och fram till 1900-talet och i dessa marker fanns grova ädellövträd som skördades på löv till kreaturens vinterfoder.
Enastående artrikedom
Mittlandet är mycket artrikt. Mittlandsskogen och omgivande kustnära betesmarker och lövskogar hyser nästan 1000 hotlistade arter varav många är nya fynd för Sverige. En stor del av Mittlandets biologiska värde ligger i dess mångfald av naturtyper, gamla grova träd och hävdade marker. Av sällsynta och hotade kärlväxter kan nämnas skugglosta, gulyxne, storviol, vresalm och lundalm.
Svampar och fåglar
Svampfloran är av internationell betydelse och omfattar en femtedel av landets samtliga svampar. Exklusiva arter är exempelvis slöjröksvamp, violfingersvamp och jättespindling. Fågelfaunan omfattar 115 arter varav drygt 100 häckar regelbundet. Vissa lövskogslevande arter som i Sverige är mindre vanliga har här relativt starka populationer. Det gäller bland annat stenknäck, bivråk och mindre hackspett. Den sällsynta och eleganta långbensgrodan har sin huvudsakliga förekomst i mittlandsskogen.
Människan i mittlandet
Om man sluter ögonen kan man nästan se de uroxar och visenter som kanske betade i Mittlandets grönskande eldorado innan människorna koloniserade Öland. De första människorna kom under stenåldern och levde av jakt, fiske och samlande. Förmodligen använde de mittlandets lövskogar för att jaga kronhjort, vildsvin, samla örter och hasselnötter. Under stenålderns senare del och början av bronsåldern uppstod enkla former av åkerbruk.
Järnåldersarkivet
Under järnåldern bedrev ölänningarna handel med romarriket. Boskapsskötseln var basen i ekonomin. Runt byarna i mittlandet hävdades lövängar och träden hamlades för att ge vinterfoder åt boskapen. När järnåldern var slut övergavs de gamla bylägena och människorna flyttade till nya lägen, där det fanns bättre jordar att bruka. Mittlandets gamla bylägen blev nu betesmarker på utmarken. På så sätt kom husgrunder, fägator och stenhägnader att bevaras åt eftervärlden.
Källa: Länsstyrelsen i Kalmar län
